Tant Britt har precis köpt en ny putter.

Den är utprovad.
Den är teknisk.
Den är väldigt fin.

Och den kostade ungefär 8 000 kronor.

Därför var det naturligtvis just nu hon upptäckte att det tydligen finns människor som har löst putterproblemet på ett helt annat sätt.

Med en magnet.

One Club Ninja bygger på idén att man egentligen inte behöver släpa runt på en hel golfbag.

Man tar ett järn – gärna en sjua – och spelar hela rundan med det.

Utslag.
Fairway.
Chippar.

Men sedan kommer man till green.

Och där uppstår ett litet fysikaliskt problem.

Ett järn är gjort för att få upp bollen i luften. En putter är gjord för att få den att rulla.

Lösningen?

En liten putterdel som klickas fast med magnet på järnklubbans huvud och ger den en plan putteryta.

Plötsligt har järnsjuan blivit putter.

Tant Britt tittade på sin egen golfbag.

Sedan på sin nya putter.

Sedan på prislappen för den lilla magnetiska mojängen: 59 dollar.

Och bestämde sig för att inte räkna vidare.

Men vänta lite …

För först tänkte Tant Britt förstås:

Varför skulle jag vilja spela golf med EN klubba när jag redan har alldeles för många och tycker om nästan allihop?

Men ju mer hon funderade, desto mindre dum blev idén.

En järnsjua kan faktiskt användas till väldigt mycket.

Och tänk en snabb runda på en korthålsbana.

Ingen bag.

Ingen vagn.

Ingen diskussion med sig själv om järnåttan, nian eller wedgen.

Bara ett järn, några bollar och den lilla puttermojängen i fickan.

Det är nästan provocerande enkelt.

Tant Britts alternativ

Tant Britt ser ändå några andra möjligheter:

1. Ta med en riktig putter.
En gammal beprövad metod som fortfarande har sina anhängare.

2. Putta med järnet.
Det går. Men loftet gör att det inte riktigt beter sig som en putter.

3. Ta med två klubbor.
Ett järn och en putter. Fortfarande en dramatisk viktminskning jämfört med Tant Britts nuvarande bag.

4. Köpa en magnetisk putterdel för 59 dollar.
Och därefter försöka glömma att man nyligen betalade 8 000 kronor för samma arbetsuppgift.

🔧 Ingenjörens kommentar: Irriterande smart.

Tant Britt tänker absolut inte göra sig av med sin nya putter.

Åtta tusen kronor ska puttas för.

Men själva idén gillar hon.

Inte för att den ersätter en riktigt bra putter för den som spelar vanlig golf och bryr sig om resultatet.

Utan för att någon har tittat på hela golfbagen och ställt en mycket ingenjörsmässig fråga:

Hur mycket av det här behöver vi egentligen?

Och sedan plockat bort tretton klubbor.

Det är svårt att inte uppskatta.

Även om Tant Britt tänker fortsätta bära omkring på alldeles för många.

Läs mer om denna på leverantörens sida»

Tant Britt har hittat ännu en pryl som hon inte visste att hon behövde.

Den kallas Water Weasel.

Det är en nästan fyra meter lång teleskopstång med en liten konstruktion längst ut som man kör över golfbollar med på botten av ett vattenhinder.

Och den nöjer sig inte med en boll.

Den kan plocka upp fyra åt gången.

Tant Britt funderar.

Fyra?

Om jag slår en boll i vattnet behöver jag väl bara få upp en?

Och egentligen behöver jag inte ens få upp den.

Jag kan konstatera att slaget gick åt skogen, ta mitt pliktslag och gå vidare.

Möjligen använda en vanlig bollhåv om bollen ligger nära kanten och jag väldigt gärna vill ha tillbaka den.

Men fyra bollar?

Då är vi inte längre inne på att rädda ett dåligt slag.

Då har vi börjat fiska.

Och plötsligt förstår Tant Britt.

Water Weasel är kanske inte i första hand till för golfaren som råkat slå sin boll i dammen.

Den är till för golfaren som tittar ner i dammen och tänker:

“Jaha. Där ligger ju pengar.”

För ligger det tio Titleist där nere kan promenaden runt vattenhindret plötsligt utvecklas till en mindre affärsverksamhet.

Tant Britts alternativ

Tant Britt ser några enklare möjligheter:

• Ligger bollen precis vid kanten – använd en vanlig bollhåv.

• Ligger den långt ut – ta plikten och gå vidare.

• Är det en gammal boll – låt den börja sitt nya liv som vattenlevande organism.

• Ser du däremot 47 fina bollar på botten och ingen väntar bakom dig…

…då börjar Tant Britt motvilligt förstå Water Weasel.

För det är faktiskt där den verkar ha sin stora poäng. Konstruktionen griper bollen i stället för att försöka skopa upp den och är gjord för att fungera även när botten är lerig eller vattnet så grumligt att det är svårt att pricka bollen med en vanlig håv.

🔧 Ingenjörens kommentar:

Smart lösning på ett problem jag inte har.

Än.

För det finns förstås en risk med Water Weasel.

Tant Britt skulle kunna börja rundan som golfare…

…och avsluta den som professionell bollfiskare.

Water Weasel – tillverkarens sida⁠

När Tant Britt såg den här lilla bollmarkören tänkte hon först:

“Jaha… ännu en golfpryl som lovar för mycket.”

Den ser ju mest ut som en lite finare bollmarkör.

Men sedan började hon fundera.

Efter puttkursen har Tant Britt blivit betydligt bättre på att läsa greenens lutning med fötterna och fingrar.

Problemet är bara nästa steg.

Om bollen ska starta två fingrar till höger om hålet på en putt från åtta meter…

…hur lätt är det egentligen att sikta exakt där?

Då började den här lilla markören plötsligt kännas betydligt smartare.

Inte för att den läser greenen åt dig.

Den hjälper bara till att rikta in bollen mot den linje du själv redan har bestämt.

Och det är faktiskt en ganska stor skillnad.

Tant Britts alternativ

Innan jag köper en Trident Align tänker jag alltid prova det enklaste först.

• Rita ett tydligt streck på bollen med en vanlig bollschablon.

• Använd en vanlig bollmarkör.

• Träna mer på att lita på att se min egen puttlinje.

Men…

…om jag märker att jag ofta läser greenen rätt men ändå har svårt att rikta in bollen exakt…

…då skulle jag faktiskt kunna tänka mig en sådan här.

Den kostar dessutom inte en förmögenhet.

Och ibland kan en liten pryl göra träningen både enklare och roligare.

🔧 Ingenjörens kommentar

Enkel idé. Smart genomförd.

Det här är ingen pryl som försöker spela golf åt dig.

Den hjälper bara dig att göra samma sak på samma sätt varje gång.

Sådana lösningar brukar faktiskt vara de bästa.

📖 Tant Britt läste på…

Trident Align är utvecklad av en irländsk PGA-tränare som tyckte att många golfare läste greenen rätt – men ändå ställde upp bollen lite olika varje gång.

Idén blev därför en justerbar bollmarkör som hjälper spelaren att rikta in bollens linje konsekvent.

Den är dessutom godkänd enligt R&A:s och USGA:s golfregler, så den får användas även i tävlingsspel.

🔬 Kemistens dom: Överraskande smart.

Den lovar inga mirakel.

Den hjälper bara golfaren att göra det golfaren redan har tänkt göra – lite mer konsekvent.

Och det är ofta där förbättringen börjar.

Vill du kika på den så hittar du den här»

När Tant Britt såg Kick Chip blev hon genast nyfiken.

En liten wedge i plast.

Som spänns fast på skon.

Sedan chippar man bollen...

...med foten från sådana lägen den inte går att slå med en klubba.

Som golfare tänkte Tant Britt:

“Nu har någon verkligen tänkt utanför golfbagen.”

Sedan vaknade kemisten.

Och började fundera.

Inte över plasten.

Inte över remmen.

Utan över att någon faktiskt tagit en 60 år gammal idé...

...och gjort den modern igen.

För redan 1963 fanns The Foot Wedge.

En liten metallklubba som satt på skon och gjorde det möjligt att “råka” flytta bollen ur ett dåligt läge.

Slogan ungefär:

“Bara förbjuden om någon ser dig.” (Den får toppbetyg av TantBritt)

Kick Chip gör egentligen samma sak.

Fast a la 2000-tal med hjälp av en 3D-skrivare istället för sextiotalets verkstad.

Sedan började fantasin skena.

Tänk om fler klubbor flyttade ner på skorna.

Driver på höger fot.

Järnsjua på vänster.

Putter i tofflorna.

Då skulle golflektionerna se helt annorlunda ut.

Tant Britts alternativ

Innan Tant Britt börjar spela golf med fötterna provar hon hellre:

• Att faktiskt använda en vanlig wedge.

• Ta ett pliktslag om bollen ligger riktigt illa.

• Träna på små chippar.

• Eller helt enkelt erkänna att trädet vann den här gången.

Det händer faktiskt de flesta.

🔧 Ingenjörens kommentar: Genial idé. Helt fel användningsområde.

Rent tekniskt är Kick Chip riktigt fyndig.

En enkel lösning.

Lätt att tillverka.

Och den gör precis det konstruktören tänkt.

Det är faktiskt ganska snygg ingenjörskonst.

Golfaren i Tant Britt tänker däremot låta den stanna i webbshoppen.

📖 Tant Britt läste på...

Både den klassiska Foot Wedge från 1963 och den moderna Kick Chip är skämtprodukter.

De är inte tillåtna enligt golfreglerna och får inte användas under vanligt spel eller tävling.

Men som exempel på hur kreativ golfvärlden kan bli...

...är de faktiskt ganska fantastiska.

Vill du se mer om Kickchip finns det här»

Om The Foot Wedge finns ingen officiell info, det finns flera liknande produkter. Men en liten bild kan jag ju ändå visa.

När Tant Britt såg Tipsy Tee blev hon genast nyfiken.

En golftee.

Och ett snapsglas.

I samma pryl.

Som golfare tänkte jag:

“Nu har någon verkligen funderat utanför boxen.”

Sedan vaknade kemisten.

Inte för att analysera plasten.

Utan för att räkna.

Om man spelar 18 hål...

...betyder det alltså 18 möjliga snapsar?

Eller räknas par 3-hål bara som en halv?

Sedan började fantasin skena.

Jag kom att tänka på en dam jag spelade med för ett tag sedan.

Hon tog då och då fram en liten whiskyflaska ur bagen.

Jag hann tänka:

“Oj då...”

Sedan visade det sig att den var fylld med läsk.

Det såg betydligt värre ut än det faktiskt var.

Ungefär som den här prylen.

För den är faktiskt ganska rolig.

Ända tills jag såg att den gick sönder när man slog ut.

Och då vaknade miljövännen i Tant Britt.

Plastbitar på tee.

Kanske plastbitar kvar på banan.

Då försvann faktiskt en del av charmen.

Tant Britts alternativ

Om jag vill göra golfrundan lite festligare väljer jag nog:

• En vanlig träpeg.

• En kaffetermos.

• Och om det absolut ska skålas...

...så väntar jag tills sista putten är hålad.

Golfbanan är trots allt ingen festival.

🔬 Kemistens dom: Här räckte sunt förnuft längre än tekniken.

Jag gillar humorn bakom idén.

Men jag gillar golfbanan ännu mer.

Så den här får stanna i webbshopen medan Tant Britt fortsätter med sina träpeggar.

Vill du kika hittar du den här»

När Tant Britt såg den här lilla träningsmattan blev hon genast nyfiken.

En matta som visar exakt var klubban träffade marken och hur svingen gick.

Inga löften om längre slag.

Inga mirakel.

Bara sanningen.

Som golfare tänkte hon:

“Det där låter ju faktiskt riktigt smart!”

Sedan vaknade kemisten.

Eller...

...nej.

Det gjorde den faktiskt inte.

För en gångs skull verkade det finnas en ganska logisk tanke bakom.

Sedan vaknade istället Tant Britt.

För nu började hon planera om vardagsrummet.

Soffbordet skulle flyttas.

Mattan rullas ut.

Katten vänligt men bestämt hänvisas till ett annat rum.

Och därefter återstod bara en liten fundering.

Gäller hemförsäkringen om man råkar träffa TV:n med drivern?

Själv har Tant Britt ovanligt högt i tak, så där känner hon sig faktiskt ganska lugn.

Däremot är hon inte helt säker på att taklampan – mammas gamla kristallkrona – delar den uppfattningen.

Och grannarna...

...de kommer nog undra varför någon plötsligt spelar golf framför TV:n en tisdagskväll.

Sedan kom nästa tanke.

Tänk om jag faktiskt skulle börja träna hemma.

Inte en timme.

Bara tio minuter då och då.

Det känns faktiskt betydligt enklare än att ta bilen till driving rangen varje gång.

Dessutom upptäckte Tant Britt att det finns tillbehör med mobilstativ och appar som analyserar svingen och visar den på TV:n.

Det låter också ganska kul.

Men själva idén börjar faktiskt med den lilla mattan.

Tant Britts alternativ

Kemisten började förstås fundera på om samma sak gick att bygga själv.

• En plywoodskiva.

• Ett tunt lager mjöl eller kritpulver.

• Några provsvingar.

• Och sedan studera spåren.

Det borde ju fungera...

...åtminstone tills katten går över experimentet eller någon öppnar altandörren.

Eller kanske ännu enklare. (Tips från TantBritts tränare)

På driving rangen kan man lägga en liten pegg eller en pinne någon decimeter framför bollen.

Flyger den iväg när man svingar har man sannolikt träffat marken på rätt ställe.

Billigare än så blir det nog inte.

🔬 Kemistens dom: Överraskande smart.

Den här idén gillar Tant Britt faktiskt.

Visst går det säkert att bygga egna varianter.

Men ibland är det faktiskt skönt när någon annan redan gjort jobbet.

Den här lilla mattan är enkel, portabel och fungerar både ute på uppfarten eller gräsmattan och inne när regnet öser ner.

Och det är nog betydligt mindre stökigt än att dammsuga mjöl ur vardagsrummet efter varje träningspass.

Du hittar mattan här»

Eller med app och stativ här»

När Tant Britt såg HoneyStick blev hon genast nyfiken.

Lite kladd på drivern skulle enligt tillverkaren minska sidospinn, ge rakare slag, längre utslag och kanske till och med lite bättre självförtroende.

Som golfare tänkte jag:
“Det där låter ju fantastiskt!”

Sedan vaknade kemisten.

Hur kan lite kladd på träffytan ändra bollens flykt?

Tillverkaren säger att HoneyStick förändrar kontakten mellan boll och klubbhuvud så att sidospinnet minskar. Det låter spännande.

Problemet är bara att jag fortfarande inte riktigt förstår hur.

Här hade Tant Britt gärna sett lite mer fysik och lite mindre reklam.

Sedan började fantasin skena.

Om lite kladd på drivern nu är hemligheten bakom rakare utslag...

...då borde väl läppcerat fungera nästan lika bra?

Eller bivax.

Eller skoputs.

Eller sadelvax.

Eller transparent silikon.

Eller varför inte lite jordgubbssylt?

Eller är det just honungssmaken som gör jobbet?

Gränsen mellan golfinnovation och frukostbortd är ibland förvånansvärt tunn.

Sedan kom nästa fundering.

Vad händer egentligen med golfbollen?

I Tant Britts huvud ser hon sig plocka upp bollen efter utslaget.

Den är täckt av gräs, barr, sand, maskrosfrön, några löv och ett mindre myrsamhälle som verkar ha bokat enkel resa till nästa tee.

Då känns plötsligt en bolltvätt betydligt mer intressant än HoneyStick.

Tant Britts alternativ

Innan jag börjar smörja in drivern tänker jag att jag provar något av följande:

• Träna svingen.

• Bygga några musklerna.

• Vänta på medvind. (Den är gratis)

• Eller bara acceptera att golf faktiskt är svårt.

🔬 Kemistens dom: Mer frågor än svar.

Innan jag börjar smörja in drivern vill jag gärna förstå varför det fungerar.

Tills dess fortsätter jag att träna svingen istället.

Idén är onekligen kreativ men kanske inte helt praktiskt användbar. Läs gärna mer om HoneyStick här» (Tant Britt är förstås helt oberoende och får inte ens en burk honung i provision.) 🍯

********

Tack för att du läser TantBrittsGolf. Prenumerera gärna om du vill få nyhetsbreven i din mailbox.

Subscribe now

Hjälp gärna till att sprida lite golfglädje – dela vidare!

Share

Allt på Tant Britts Golf är helt gratis! Men om du vill bjuda Tant Britt på en ny golfboll för 30 kr så blir hon jätteglad.

Klicka här för att Swisha en golfboll

🏌️ Problem

Man blir varm när man går flera timmar i solen under en golfrunda.

💡 Lösning

En liten portabel fläkt som kan fästas på tröjan, byxlinningen eller golfbagen och blåser sval luft precis där den behövs.

🤔 Tant Britts fundering

Jag hade faktiskt ingen aning om att det här var ett problem förrän jag såg att någon redan uppfunnit lösningen.

Nu återstår bara den viktiga frågan:

• Var gör fläkten mest nytta?
  På tröjan?
  I byxlinningen?
  Eller borde man ha en fram och en bak?

⭐ Tant Britts betyg

⭐☆☆☆☆

Praktisk, men jag klarar mig nog utan.

☂️ Tant Britts eget förslag

Fäll upp paraplyet över golfvagnen och gå under det mellan slagen.

Det ger skugga, kostar ingenting extra och fungerar dessutom även när det regnar.

Ibland är den enklaste lösningen fortfarande den bästa.

PS. Här hittar du produkten på riktigt: bärbar fläkt

(Jag är helt oberoende och får givetvis ingen provision eller ersättning – jag ville bara visa att den faktiskt existerar!

Golfvärlden är full av smarta, märkliga och ibland helt obegripliga uppfinningar.

Här följer Tant Britt med stora ögon och den nyfikna kemisten ständigt redo. Ibland hittar hon något riktigt smart. Ibland mest fler frågor än svar. Och ibland funderar hon över om en lektion hos tränaren faktiskt är en bättre investering.

Det här är inte en vanlig produkttest.

Det är Tant Britts nyfikna upptäcktsfärd genom golfvärldens alla prylar, idéer och uppfinningar. Kemisten får säga sitt, sunt förnuft får en chans och varje upptäckt avslutas med 🔬 Kemistens dom.